Snörvel, skallebank och…

varm. Till och med jag klagar över förkylning. Idag.

Allra främst då näsan rinner var tredje minut och det är omöjligt att stoppa det. Nåja, what to do?
Älskade lilsis♥ som är hos mej idag har vid det här laget den perfekta tekniken att rädda mej i nöden.

Framsteg vid nybygget var det länge sedan jag visade Dej.

Nedan ett gäng foton från 28 juli-24 augusti. ‘Förstora bilderna för att se tillhörande text.’

Elen är dragen, alla väggar är nu gipsade och innertaket är nu på plats. Svisch säger det när arbetarna är i villa Román. Jag måste dit för att kika och fota. Kul! :-)
Önskar jag kunde visa var och en utav Er ‘live’ hur idylliskt det är vid vårt framtida hem.

Natti, kram fia.

Tjafs hit och…

tjafs dit. Jä**la f**tsjukdom!

-Nästa gång det kliar i ditt ansikte, vänta 10 minuter innan du kliar dej, ropar jag till babe som går i rask takt mot datarummet.
Jag försöker förklara hur det känns när filtjäkeln ligger i vägen för min ‘dataskärmsvy’ och hur jag vill få undan den direkt. Så jag kommenderar om hjälp direkt jag upptäcker det.
Som när Du kliar Dej av ren reflex.

M tycker att jag skulle väntat med att säga till om filten tills han ändå kom in i vardagsrummet med mina chips och min läsk. Då jag behöver så pass mycket hjälp att det är drygt att springa fram och tillbaka som en tätting.

En kort stund innan säger babe till mej att jag är en ‘drama queen’ när jag gormar rätt ut av ilska för att jag har problem med något moment jag försöker utföra.
-Ja, men jag blir galen när jag inte kan ta hand om mej själv, säger jag högt med tonsäker röst och som ett försvar.

Det måste vara förbannat drygt att leva med mej ibland. Och det är minst lika drygt för mej att vara jag.
Suck… Vi är båda trötta nu också.

Nej, nu ska jag fokusera på filmen vi ser tillsammans. Ta en sip av min cola och käka några chirre som en häst skulle gjort. För det kan jag minsann. 😉
Tack & lov. Chirre, I love!

Igår under ‘Fru- och Herrhippan’.

-Du är så fin när du visar tänderna babe♥,
säger jag till M när vi kikat på våra många olika fototagningar.

Gonattkramen, fia.

Provsvaren är här och…

det känns skönt att få berätta dem för Dej.

Mestadels för att frågetecknen försvinner för Dej och för att vi i familjen inte vill vara tvungna att berätta om det sorgliga hela tiden. Givetvis gör vi det med våra vänner & bekanta när vi orkar och känner för det. Absolut.

Att förlora ett syskonbarn i 40:e veckan känns så jävla orättvist. Jag saknar Ella♥ otroligt mycket.
Igår kväll hos bigsis & hennes familj fantiserade jag för mej själv känslan om hon varit med oss ‘live’.
Efter en stund insåg jag att: Aja, det Måste väl vara OK att det är så här då…

Inga fel på bigsis eller på Ella visade proverna. Skönt.
Fin frisk flicka hade läkaren skrivit.
Men. Det var den åtdragna förargliga knuten på navelsträngen som orsakade det sorgliga. Jävla knut.
Varför jag finner tröst i att sis & M:s kärleksbarn Ella♥ var för fin för denna värld. För perfekt.
Jag tror sis & familjen tänker detsamma. Eller, jag vet.

Jag tänker emellanåt: Tänk om hon hade fötts tidigare Ella eller tänk om sis hade haft en tidigare barnmorsketid och knuten syntes. Tänk om…

Okej, jag måste ‘tänka om’. Nu är det så här.
Nu måste vi stötta bigsis♥, M♥ och barnen♥. Samt varandra, hela familjen. Vi fixar det här tillsammans.
Vi har oerhört mycket kärlek i familjen & bland våra vänner. Det vet Ella♥.

Nu ska jag åka iväg på ‘Fruhippa’. Redan gift brud. 😉
Det kommer att gå bra. Tänker jag.

Ta hand om varandra kära läsare. Trevlig lördag!

Kram, fia.

Ska det vara…

så ska det. Fia rödfräs is back! :-)

Min sis till frisör och jag är ur balans Du vet, så vi tog Falu rödfärg och doppade mitt huvud i. 😉
Haha, nej, skämt åsido! Jag kunde inte låta bli..

Det är många många år sedan jag var rödhårig nu. 9 år sedan exakt.
Och sedan april månad i år har jag planerat in att återigen bli ‘redhead’. Nu närmar sej hösten och med tanke på situationen jag med familjen befinner oss i kunde det inte passa mej bättre för ett lyft i vardagen. Jag känner liv i håret. Helnöjd som rödfräs är jag.

Färgen är ju så fin. Sis♥ kan hon, big time!
‘Klicka på bilderna för att se tillhörande text’.

Om jag känner mej hetlevrad framöver kör jag på bara. Ut med humöret. För nu har jag ju belägg för att vara det, redhead som jag är. Visst?! 😉

Nu ska jag smsa med mina närmaste♥. Tack gode gud att jag har dem.
Alltså, min egna ‘gud’ menar jag när jag säger så.

All kärlek, fia.

Adrenalinkick…

eller kanske jag ska säga familjekick? 😉

Träffat svärmor och hela familjen idag. Inte hela dagen utan under någon timme. Men det räcker gott och väl för att ge mej superkrafter. Och ypperlig assistans spelar sin roll.

Jag citerar mej själv. Sänt kl 21.16.
‘Så jäkla skönt att träffa er fam♥- trygg o energi! Älskar er till 1000. Tack för att ni finns♥.’

Gonattkramar, fia.

Min kärlek till…

mina 3 fenomenala systrar är oslagbar. Mina stöttepelare tillsammans med hela familjen.

Mina 3 älskade systrar & jag har en mycket speciell relation. Vi är liksom så pass nära varandra att det nog är svårt för någon utomstående att förstå.
Sedan är det ingen hemlighet att vår lilsis som är 9 år yngre än mej kan hamna i bakgrunden emellanåt då vi andra är mycket mer öppna och frispråkiga. No shit Sherlock! 😉
Däremot är Tilda den som sprider ett oerhört lugn bland oss och ställer upp för oss 3 så ofta hon bara kan.

Det absolut bästa för mej att ha systrarna i livet är att jag alltid känner mej älskad och behöver jag bekräftelse får jag det. Liksom jag älskar & bekräftar dem. Vi ger varandra en styrka och tillsammans känner vi oss så himla bra. Jag är otroligt tacksam.

Jag beundrar mina systrar och i tragedin vi nu befinner oss i behöver vi varandras stöd mer än nånsin.
Bigsis & hennes M imponerar mej i hur de hanterar denna kris och tillsammans fixar vi det.

Bigsis egna ord & känslor till fru Stark den 14/8-12. Jag har valt ut vissa delar av många.
‘Att mista ett barn är det absolut värsta som kan inträffa. Det går inte att föreställa sej förrän man är där. Det vet ju ni. Som vi kännt och känner med er och så råkar vi ut för samma öde. Världen är så orättvis!

Mitt i detta mörker känner vi glädje och stolthet över att Ella kom till oss♥. Över att hon är vårt barn. Liksom ni är över Olle. Känns tryggt att dom har varandra däruppe i himlen och jag tror precis som du att dom är för perfekta för denna jord.

Vi ska och måste vara starka. Vi har dom bästa förutsättningarna för att klara detta. Vi har världens bästa familjer och vi har varandra. Vi har Max och Alex.

Var starka. Vi gör vårt allra bästa för att orka. Ta hand om er!

Massor av kärlek och styrka från oss ♥ och TACK än en gång ♥’

Otroligt fint skrivet av bigsis.

Och som mellansis bland annat skrev samma datum.
‘Jag saknar henne..gråter… lilla älskade Ella.. Finaste ängeln som alltid kommer vara med oss♥.

Carro och Magnus jag lider med er så… men ni hanterar och kommer att fortsätta hantera detta med ett fantastiskt bra tänk och eran styrka är ofattbar!! Stor respekt!! Carro du är min förebild. Magnus du med.

Jag kommer göra allt som står i min makt och stötta er. Känner mig trygg.

Mina älskade systrar..mitt hjärta blöder. Först Als och nu Ella.
Jag ska göra som Fia också säger, försöka att inte känna in föör långt i mitt hjärta så jag bryter ner mig själv. Jag kommer vara stark och stå stadigt. Fia min förebild.’

Sedan säger jag till mina systrar liksom mellansis skrev en dag.
‘Tack för att ni finns i mitt liv och för alla insikter jag får. Ni gör mig till en bättre människa.’

Så är det. Jag älskar er fantastiska sises♥, i evighet.

Ha en bra dag kära läsare,

kramar i massor från fia.

Riktigt nere…

var jag igår. Jag tänkte tankar som inte ska tänkas.

Varje dag är en kamp för mej.
Jag syftar inte på döden för den oroar mej inte. Jag lever verkligen, särskilt med tanke på mitt sakteliga sjukdomsförlopp. Peppar, peppar.

Det jag främst syftar på är alla jävla symtom jag har som gör de vardagliga momenten till en kamp.
Jag är en kämpe varför jag vill göra så gott jag kan. Det tar exempelvis ett ‘halvår’ för mej att ta mej fram till toaletten. Ligger tv-dosan för långt in på vardagsrumsbordet kan Du höra en stånkande Fia gnessa in de blytunga armarna för att försöka få tag i dosan. Eller som när någon pryl står ‘fel’ och jag bara måste försöka rätta till den.
För jag vill göra det jag kan. Om jag kan.

I samband med den tillkommande familjetragedin blev det igår helt enkelt för mycket.
Vilket det kommer att bli fler gånger framöver. Jag fixar det, det vet jag. Bara att det är fruktansvärt drygt. Det suger…

Varför får jag leva när Ella♥ inte får leva?
Jag är tacksam för livet & mina älskade nära men jag kan inte låta bli att tänka på att Ella♥, kärleksbarnet borde fått leva istället för mej. Nu är det dubbel tragedi för både mej och min familj. DET är inte bra.

Som Du märker blir det mycket funderingar. Naturligtvis.

Även om tårarna är nära känner jag mej gladare idag. Ma smsade mej imorse.
‘Hoppas du får några bra stunder idag. Kram, älskar dig’

Och det har jag redan fått. Via sms, via min man & via våra fyrbenta. :-)

Kram, fia.

Jag är inge’…

glad idag. Känslorna väller över.

Så här…

Mellansis, en del av mej, kramar om mej.


Igår var jag fokuserad. Samtalade mycket med min goda vän Karin på kvällen.
Vi ‘Wordfeudade’ även tillsammans som terapi. Jag & babe och Karin & Erik. Ett spel likt Alfapet.

Var till Leksand Sommarland på dagen för att skingra tankarna. Det gick bra och kidsen roade sej gott. :-)

Som sagts tidigare, jag är ur balans. Det kommer att gå mycket upp och ner framöver.

Vad gör det att myggen är på oss när vi samtalar….


Jag är stark som få. Som underbara Kjerulf säger. Jag instämmer.

Och nu blir jag arg! Då jag idag har det för jävla jobbigt med f**tsjukdomen och tragedin som gäller nu. Nej, jag åker till villa Román för att bläddra i tapetkatalogerna. Bigsis & hennes M gör det skitfint i deras nya hem. Jag vill bestämma klart valen i vårat nya hem.

Kraam, fia.