Ellas gravplats känns betryggande.
Å då ligger hon inte där än. Men det är hennes plats.
Hennes plats för oss anhöriga att gå till när vi Känner så.
Jag var dit för första gången igår sedan minnesstunden. En vecka precis sedan minnesstunden.
Jag blev glad när jag såg hur fint hennes blommor hade stått sej på gravplatsen & minnesplatsen. Jag prydde med en varm höstblomma smyckat med ett rosa hjärta som jag kände att Ella♥ skulle få.
Se hur kärleksfull Ellas plats är. Än mer kärleksfull blir den framöver.
Jonna och jag talar lite. Jag känner att jag är på en fin plats. Jag betraktar minnesplatsen, Ella i mitt sinne.
När jag ska åka hemåt och rullar ifrån platsen med permon tittar jag ner på blommorna och säger högt för mej själv. -Vi älskar dej Ella.
Sedan gör jag ett slags läte. Det bara kommer. Som när Du är nära att börja gråta och Du måste chippa efter andan.
Hur livet kan vara är märkligt…
Trevlig helg, kramar fia.
