Reportaget blev…

över förväntan, jättebra!

Efter att inslaget sänts på tv sitter jag och ler. Ögonen är vattniga och jag känner hur häftigt det är att Freja finns. Det är fantastiskt. Det är mäktigt.
M säger ‘Vad bra babe’, reser sej upp lutar sej emot mej och ger mej en puss där jag sitter i soffan bredvid min bärbara dator. Han konstaterar också att hela familjen var med förutom honom.
Jag tror att M är stolt över oss, hans lilla familj.
Jag är stolt över M, över vår familj.
Ja, jag är så otroligt stolt över Freja.

Se oss här nedan, alla utom M(Du ska få höra honom i en pod i nästa inlägg).
Mot alla odds

Jag trodde jag skulle skämmas när jag såg och hörde mej i inslaget. Jag känner mej liksom cool inombords och sjukdomen gör ju att jag är allt annat än cool. Men det kändes helt OK. Gunilla hade klippt ihop reportaget fint och Freja hon är cool för oss båda. 😀

Vid fem månaders ålder sitter dem, två fingrar i munnen. Ingen napp men fingrarna närsom, härligt Frejis!
20150319 Två fingrar20150319 Ser mamsen
Kärlek o kramar, fia.

blogstats trackingpixel

7 reaktion på “Reportaget blev…

  1. Härlig intervju, TACK, det är fint att få följa dig och din familj! Man brukar säga att de 2 första åren är avgörande för hur en människa och hennes personlighet utvecklas och man kan se att Freja har ett ENORMT kapital och trygghet i sig!

    Min mamma hade ALS och det har lärt mycket om vikten av att försöka leva i nuet och göra det bästa av varje dag. Det är något som många människor aldrig gö,r utan man skjuter livet framför sig, som om det aldrig fanns nåt slut. Men det gör det ju för oss alla! Antingen blir vi gamla och dåliga eller sjuka (om man inte dör i nån tragisk olycka förstås).

    En annan sak är att vi alla har våra begränsningar; de flesta har eller kommer att få en svår sjukdom, tex cancer, MS, hjärtproblem, stroke mm. Känns viktigt att lära sig att leva med dessa begränsningar och använda sin kreativitet till att göra saker på andra sätt om det vanliga inte funkar – och inte fastna i bitterhet.

    Det tredje är att man inte är sin diagnos. Du är säkert samma person, om än rätt mycket erfarnare och klokare, än du var innan sjukdomen bröt ut. Det gäller att inte tappa bort sig själv och låta sjukdomen ta över ens liv, för ditt sammanhang är ju vad du väljer.

    Min mamma gillade att shoppa, gympa, resa och vara med barnbarnen. Och allt det gjorde hon in i det sista, på sitt sätt, och hon hade verkligen ett bra liv! Det är en sådan styrka att ha fått dela den resan med henne!

    Lyssnade även på radioprogrammet om dina drömmar kan inte låta bli att tipsa om att man bygger en flygtunnel i Bromma utanför Stockholm just nu som snart ska bli klar, där kan man sväva helt viktlöst, enligt arrangörerna är det säkert för alla över fem år. Det kanske vore nåt för dig som verkar fartfylld?!!

  2. Hej Sofia!
    Jätte fin film om dig och din dotter.
    Jag har själv en variant av als. Känner igen mig mycket i dig.
    Jag har också barn.2 stycken. Dom ger mig kraft att kämpa.
    Det jag har lärt mig av sjukdomen att leva i nuet. På något vis är jag lugnare nu än innan jag blev sjuk.
    Stor Kram till dig och din familj.💕

  3. Hej Sofia!
    Jätte fin film på dig och din lilla dotter.
    Jag har själv en variant på als sjukdom och har småbarn.
    Det betyder allt för mig att ha barnen att kämpa för. Dom behöver sin mamma fastän man är sjuk. Jag blir stark av det.
    Så glad för din skull att du blivit mamma.
    Stor Kram 💕

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>